Stor-Sarvlaks e-bok

Stor-Sarvlaks gård - en herrgårdsmiljö i 500 år
Historisk utställning i den gamla rian

Stor-Sarvlaks gårds (tidigare Sarvlax) historia sträcker sig tillbaka till 1450-talet. Gården har gått i arv från generation till generation inom tre ätter: Creutz, von Morian och von Born. Herrgården ägs numera av Svenska Litteratursällskapet i Finland, som fick gården genom ett testamente av Ernst och Alix von Born, som var barnlösa. På gården bor sedan dess alltid någon ättling till Ernsts far, Viktor Magnus von Born, som verkade som finländsk statsman under ryska tiden. Under hans tid fick herrgården sitt nuvarande namn, Stor-Sarvlaks. Idag består godset av ca 1 300 ha skog och drygt 300 ha odlingar. Gården driver ett aktivt jordbruk. Verksamheten styrs av ett förvaltningsråd.

Det nuvarande karaktärshuset och den västra flygeln byggdes på 1600-talet. Barockslottet är, vid sidan av Villnäs, det enda i Finland som härstammar från 1600-talet, då Finland var en del av det svenska riket. Huset har tre våningar samt en vindsvåning. Som byggmästare anlitades Agatus Groneberg, som härstammade från Reval (nuv. Tallinn). Herrgården är omgärdad av en vacker park.

I en av ekonomibyggnaderna, den gamla rian, på herrgårdens område visas en historisk utställning om livet på herrgården under 500 år. Utställningen är öppen 6.7-4.8 ti-sö kl. 11-17 (må stängt).
OBS! Slottet kan inte besökas medan utställningen pågår.
Inträde till utställningen: 8 euro (vuxna), 3 euro (barn över 12 år).
P-plats nära rian. Adress: Sarvlaxvägen 80, 07900 Lovisa.

Vi tar emot emot bokningar för guidade grupper, max. 25 personer, pris 150 euro (0 % moms). Förfrågningar: stor.sarvlaks@gmail.com

Sarvlax eller Stor-Sarvlaks - en nyländsk sätesgård från svenska tiden

Då Sarvlax gård grundades var Nyland och Finland en del av Sverige. Finland var en del av det svenska riket fram till år 1809, då Finland blev ett autonomt storfurstendöme under ryskt styre. Finland blev självständigt år 1917. Längs den finländska kusten löpte Stora Strandvägen, senare kallad Kungsvägen, mellan Åbo och Viborg. Många sätesgårdar var belägna just längs med denna kommunikationsled, men ända fram till 1800-talet utgjordes de viktigaste färdlederna av havet och sjöarna samt åar och floder.

Sarvlax var ett frälsegods från mitten av 1300-talet, det vill säga det ägdes av en adlig person. Gården var frälst eller befriad från skatt till kungen. Som ersättning för sin förläning ställde adelsmannen upp i rusttjänst, det vill säga deltog som beväpnad ryttare i kungens krig.

Adelns eller frälsets jord brukades av medlemmar av allmogen. Jordbrukarna kallades landbönder, eftersom de inte ägde sin egen jord utan arbetade för herrgården. År 1900 hade gården 60 underhavande: 21 landbönder och 8 torpare i Storbyn, och 11 landbönder och 20 torpare i skärgården. Landbornas och torpens uppgift var, förutom att sköta sitt eget jordbruk, att göra dagsverken och förse herrgården med (rå)varor, som ersättning till att de fick bo på torpen eller sitt hemman. Tiden för landbönder och torpare på Sarvlax gård varade fram till 1920. Efter det var lönearbetare i majoritet bland godsfolket.

På 1500-talet blev adelskap ärftligt. På början av 1600-talet antog Sarvlax ägare namnet Creutz.

Bild: Stor-Sarvlaks gårds nuvarande karaktärsbyggnad uppfördes på 1600-talet i barockstil. Fotografi: EAW 2023.

Ernst Creutz (omkr. 1584–1635) och Lorentz Creutz d.ä. (1615–1676) – stormaktstidens svenska adel

Lorentz Creutz den äldre var son till Ernst Creutz som var den första som tog namnet Creutz. Redan under fadern Ernsts livstid började det svenska riket växa geografiskt och i sin maktpolitiska ställning runt Östersjön. Ernst Creutz avancerade till militärämbetsman för den svenska staten som utvecklades till stormaktsställning.

På 1600-talet utvecklades den svenska statsförvaltningen. Man kan säga att grunden för den förvaltning som vi har än i dag skapades då. Monarken och centralförvaltningen fick större kontroll över rikets olika delar och de lokala eliterna. Samtidigt fick många adelsmän möjlighet att göra karriär som ämbetsmän. Vid sidan av den äldre krigaradeln växte det nu fram en så kallad ämbetsmannaadel.

Fadern Ernst Creutz hade sannolikt inte fått en väldigt avancerad utbildning. Hans söner fick en helt annan, europeisk och fördjupad utbildning enligt tidens nya ideal för en adelsman. Lorentz Creutz d.ä. studerade vid universitetet i Dorpat på 1630-talet och gjorde sedan med sin bror Ernst Johan Creutz en studieresa då de också vistades vid universiteten i Groningen och Leiden.

Lorentz Creutz d.ä. gjorde en framgångsrik karriär inom svenska statsförvaltningen. Han avancerade bland annat till landshövding, vice president för bergskollegiet, riksråd och amiral. Han förlänades tillsammans med sin bror friherreskap år 1654. Lorentz Creutz d.ä. blev särskilt sakkunnig inom den allt viktigare järnhanteringen i riket och han fick på 1640-talet ansvar över järnbruken i Finland. Under den här perioden växte bruksnäringen enormt i det svenska riket. Järnet var en viktig resurs och svensk exportvara.

Äldsta sonen Lorentz Creutz d.ä. ärvde Sarvlax sätesgård i Pernå och han förlänades också flera säterier på andra håll i södra Finland av kronan. Hans bror Ernst Johan Creutz ärvde Malmgård i Pernå. År 1672 lät Lorentz Creutz d.ä. påbörja bygget av en ny huvudbyggnad, det så kallade slottet, på Sarvlax. Stenslottet byggdes för att vara en manifestation av sin ägares makt och position. Kalksten och murbruk hämtades från Reval och Gotland; tegel kunde man inhandla på närmare håll, på Malmgård där det fanns ett tegelbruk.

Som ämbetsman hade Lorenz Creutz d.ä. Karl X:s förtroende och han var mycket inflytelserik under den förmyndarregering som regerade efter kungens död. Under kriget mot Danmark på 1670-talet utsågs Lorentz till amiral och chef för amiralitetskollegiet och han ledde svenska högsjöflottan i Östersjön. I juni 1676 drunknade han och 800 man då flaggskeppet Kronan förliste utanför Ölands kust. Skeppet har undersökts arkeologiskt och tack vare fynden känner man till mycket om livet under stormaktstiden.

Lorentz Creutz d.ä. fick aldrig se det färdiga stenslottet på Sarvlax. Hans fru Elsa Duvall hade fött femton barn varav nio levde vid faderns död.

Bild: Lorentz Creutz d.ä. Porträtt av David Klöcker Ehrenstrahl.

Sarvlax gård på medeltiden fram till 1700-talet

I slutet av medeltiden fanns flera mindre byar belägna på Sarvelaxbys område i Pernå socken: Helsingby, Munkby eller Munkböle, Näfvas, Jossomby, Peltas, Sparvbacka och Utby. Under många århundraden idkade man både åkerbruk och svedjebruk i Östnyland. Åkrarna var indelade i tegar, som tillhörde olika hemman i byarna. Man växlade mellan ett par olika grödor och gödslade med hjälp av den boskap man ägde. Boskapen fick hö från ängsmarkerna. På sommaren betade boskapen på sådan mark som inte var uppodlad.

Under den här tiden var Finland en del av det svenska riket. I slutet av 1400-talet ägdes jorden i Sarvlax av Lars Mattsson, som är stamfar till ätten Creutz. Sparvbacka nämns för första gången år 1547 och på en karta av Samuel Brotherus från år 1707 har åtta hus markerats i Sparvbacka och i den närliggande byn Munkböle. Munkböle eller Munkby låg på den plats där Sarvlax gård senare förlades. Helsingby är en medeltida landboby, det vill säga bönderna betalade arrende åt frälset. Byn nämns första gången i jordeboken år 1572. På kartan från år 1707 har byn sex hemman.

Lorentz Creutz d.y. (1646-1698)

Lorentz Creutz den yngre föddes 1646 på Sarvlax. Hans föräldrar var Elsa Duvall och Lorentz Creutz den äldre. Vid faderns död ärvde Lorentz d.y. Sarvlax sätesgård. Han gjorde liksom sin far en framgångsrik karriär som ämbetsman och var sedan tidig ålder skolad att gå i sin fars spår till expert inom bergsbruk. I Finland grundade han flera järnbruk, till exempel Forsby i Pernå. Hans änka Hedvig Elenora Stenbock innehade efter honom Sarvlax och andra egendomar fram till sin död 1729, då godset tillföll sonen Carl Johan Creutz.

Det var Lorentz Creutz d.y. som lät bygga färdigt stenslottet på Sarvlax och flyttade in där med sin familj 1686. Han lät smycka husets fasad med pilastrar och andra mera dekorativa element ur den klassiska arkitekturen.

BILD: Lorentz Creutz d.y. Porträtt av David Klöcker Ehrenstrahl eller hans skola. SLS.

Herrgården på 1600- och 1700-talet

Under 1600-talet växte Sarvlax gård till den storlek som den hade fram till början av 1900-talet. Godsherren Lorentz Creutz d.ä. (1615–1676) ägde många gods runt om i det svenska riket. Han började bygga stenhuset på herrgården på 1660-talet. Hans son Lorentz Creutz d.y. (1646–1698) övertog Sarvlax gård och slutförde bygget. De var båda betydande ämbetsmän i riket. Stenslottet som de uppförde är en av två herrgårdsbyggnader i sten som uppförts i Finland på 1600-talet. Den andra är Villnäs.

På 1600-talet hade gården ett trettiotal torp och hemman. Torparna och bönderna ägde inte själva den mark de brukade, utan betalade arrende och gjorde dagsverken till gården som ägde jorden.

Under 1700-talet övergick Sarvlax gård i Hedvig Helena Creutz (1723–1765) ägo. Hon gifte sig med Johan Christoffer von Morian (1694–1766). Paret fick sju barn. Den äldsta sonen, lagman Johan Christoffer von Morian d.y. (1752–1811), löste ut sina syskon ur arvet år 1784 och bosatte sig med sin familj på gården några år senare. Själv hade han vuxit upp på Mälkilä gård i Bjärnå. Sarvlax hade för föräldrarna mest varit en egendom som gav inkomst.

Under von Morian d.y:s tid levde gården upp, genom bland annat ett tegelbruk, en såg som drevs av vattenhjul, men också genom spritbränning, ölbryggeri och krogverksamhet. År 1770 sålde Sarvlax gård på sin krog 2367 kannor eller ca 10 000 liter öl som bryggdes på gården. Kungsvägen utgjorde en god marknad. Jordbruket utvecklades också under 1700-talet.

Bild: I några rum i slottet finns fina takmålningar med pietistiska motiv som vittnar om den pietistiska väckelsen som på 1720-talet spreds till Finland och Sverige med de från Sibirien återvändande svenska officerarna och soldaterna. Fotografi: SLS.