Kapitel I Kan inte sova

- Mamma är du vaken!? Hallå!? säger jag tyst. Det är mitt i natten och klockan är en minut över 12.
- Ja, jag är vaken Felicia. Vad vill du?
- Det regnar ute och ljudet av regndropparna gör så jag inte kan sova.
- Stäng fönstret och lägg dej sen. Du måste sova, det är ju övernattning i skolan imorgon.
- Ja, jag vet men jag är fortfarande rädd om det händer något imorgon.
- Det kommer det inte att göra Felicia. Gå och lägg dej nu.
- Ok, jag går bara på toa först. God natt mamma.
- God natt Felicia.

Jag går in i badrummet och går på toa. När jag ska tvätta mina händer ser jag mig själv i spegeln som hänger över det vita handfatet. Jag har mörkt, blont hår som ser ut som en sopkvast och jag har dreglat över hela den vita pyjamasen. Ögonen är gröna och vill hela tiden stänga igen sig för att jag är så trött. När jag har tvättat mina händer, stängt av vattenkranen och torkat mina händer på den mörklila, avlånga handduken går jag och lägger mig igen.

Jag hör hur det droppar vatten ifrån vattenkranen men jag orkar inte gå och stänga av den. Jag ligger länge i min säng och fryser om mina bleka fötter. Jag hör att vinden susar utanför fönstret och vågar inte titta dit.

Jag går in i badrummet och går på toa. När jag ska tvätta mina händer ser jag mig själv i spegeln som hänger över det vita handfatet. Jag har mörkt, blont hår som ser ut som en sopkvast och jag har dreglat över hela den vita pyjamasen. Ögonen är gröna och vill hela tiden stänga igen sig för att jag är så trött. När jag har tvättat mina händer, stängt av vattenkranen och torkat mina händer på den mörklila, avlånga handduken går jag och lägger mig igen.

Jag hör hur det droppar vatten ifrån vattenkranen men jag orkar inte gå och stänga av den. Jag ligger länge i min säng och fryser om mina bleka fötter. Jag hör att vinden susar utanför fönstret och vågar inte titta dit.

KAPITEL II JOBBIG MORGON

Jag kramar om min nallebjörn som jag döpt till Kraken. Kraken är det gosedjur som jag gillar bäst. Jag sover alltid med honom. Om han skulle försvinna skulle jag inte vilja leva. Jag fick honom när jag var en vecka gammal och jag har älskat honom ända sen dess. Kraken är ljusbrun och har två öron, två ögon, en näsa, en mun, två små fötter och två små armar, och på den vita magen står det FELICIA med stora bokstäver. Jag skruvar på mig och lägger huvudet under kudden så att jag inte hör hur det susar utanför det smutsiga fönstret. Efter ungefär två sekunder sover jag, som en stock, en stock som har hår och ögon, och kan höra.

Jag sover, och vaknar inte på hela natten. Efter 12 timmar vaknar jag av att min mamma skriker att jag måste gå upp. Jag säger ingenting. Jag märker att min mamma vet att jag är vaken för hon skriker inte längre. Jag ligger i sängen och hör hur det slutat susa ute, och hur det slutat droppa från vattenkranen.

Kraken, min nalle ligger inte i min famn. Han ligger i andra änden av sängen och håller nästan på att ramla över kanten av sängen. Jag kunde först inte förstå hur han kunde ligga ända där borta, för jag minns hur jag kramade om honom innan jag somnade. Men efter inte en så lång stund kommer jag på att jag brukar drömma att jag är sjörövare och att jag brukar segla över de sju haven. Då brukar jag åka runt i hela sängen så att täcket ligger på golvet. Sen brukar jag vakna mitt i natten av att jag fryser.

KAPITEL II JOBBIG MORGON

Jag sover, och vaknar inte på hela natten. Efter 12 timmar vaknar jag av att min mamma skriker att jag måste gå upp. Jag säger ingenting. Jag märker att min mamma vet att jag är vaken för hon skriker inte längre. Jag ligger i sängen och hör hur det slutat susa ute, och hur det slutat droppa från vattenkranen.

Kraken, min nalle ligger inte i min famn. Han ligger i andra änden av sängen och håller nästan på att ramla över kanten av sängen. Jag kunde först inte förstå hur han kunde ligga ända där borta, för jag minns hur jag kramade om honom innan jag somnade. Men efter inte en så lång stund kommer jag på att jag brukar drömma att jag är sjörövare och att jag brukar segla över de sju haven. Då brukar jag åka runt i hela sängen så att täcket ligger på golvet. Sen brukar jag vakna mitt i natten av att jag fryser.

Loading...

Av ren vana går jag upp ur sängen, går ner för den långa trappan, säger hej till min mamma som sitter i köket till vänster om den bruna trätrappan, sätter mig i den stora soffan som står i hörnet av vårt städade vardagsrum och slår på tv:n. Jag tittar på nyheterna. Det är en gammal tant som heter Solbritt Stake som berättar alla nyheterna. I Syrien är det krig, i Afghanistan är det krig, i Iran och i Irak är det krig. På nyheterna pratar de ALLTID om krig så jag slår av tv:n och går in till köket.

När jag är på väg ut ur vardagsrummet tänker jag på hur bra det skulle varit om man kunde prata om djur, och alla nya iPhones som kommer till staden Rävvik. För det är nämligen i Rävvik som jag bor. Där ute i köket sitter min mamma och dricker kaffe. Jag kommer in i köket och sätter mig mittemot min mamma, Malin Bergsdröm. Hon tittar upp och säger inte hej. Hon märker att allt inte är som det ska så hon går rakt på sak.

Loading...

- Vad är det för något? viskar mamma högt. - Det är så att det bara sänds nyheter på tv, och alla nyheter handlar om krig, och jag vill att de ska prata om lite roligare saker. Typ som att det har kommit en ny iPhone till Rävvik. Det tycker jag är kul. - Men varför tittar du då på nyheterna om du inte tycker att det är kul? Vi har faktiskt Barnkanalen på kanal 11. - Hallå mamma, jag är faktist 10 år nu, jag tittar inte på sånt längre. - Min stora tjej, jag märker på dig att du inte har berättat allt för mig. - Ok mamma, det är så att jag är lite rädd för övernattningen i dag. Jag har faktiskt aldrig sovit i skolan förut.

Loading...

- Vad är det för något? viskar mamma högt. - Det är så att det bara sänds nyheter på tv, och alla nyheter handlar om krig, och jag vill att de ska prata om lite roligare saker. Typ som att det har kommit en ny iPhone till Rävvik. Det tycker jag är kul. - Men varför tittar du då på nyheterna om du inte tycker att det är kul? Vi har faktiskt Barnkanalen på kanal 11. - Hallå mamma, jag är faktist 10 år nu, jag tittar inte på sånt längre. - Min stora tjej, jag märker på dig att du inte har berättat allt för mig. - Ok mamma, det är så att jag är lite rädd för övernattningen i dag. Jag har faktiskt aldrig sovit i skolan förut.

KAPITEL III HEMLIGHETEN AVSLÖJAS

Mamma svarar mig inte, hon ger mig en konstig blick. Precis som om jag har gjort något fel. Jag har aldrig fått den blicken av min mamma förut och det känns inte bra heller. Jag går till den gråa kylen och tar ut en macka som jag inte hade ätit upp igår. Jag kunde inte sitta mittemot min 42-åriga mamma så jag trippar in i vardagsrummet.

Jag sätter på radion så att jag slipper höra nyheter av den gamla, gaggiga Solbritt Stake. Jag sätter mig i soffan och hör slutet av låten ”Mamma Mia” Men nu på den illaluktande, tjocka, bajsbruna radion pratar det också om krig och sådana grejer.
-Inte nu igen, de pratade om krig för ungefär fyra minuter sen! Skriker jag utan att göra några mellan rum mellan orden.
-Jag tror det lät ungefär så här:
intenuingendetpratadeom-
krigförungefärfyraminutersen!

Jag går och stänger av den tråkiga radion som står i den vita, stora bokhyllan med massor av böcker i. Jag tar en bok som står längst till vänster över den fula radion. Jag läser rubriken. Det står: Felicia den fina, klok, smart och väldigt begåvad. - Den läser jag, den verkar vara rolig. säger jag tyst för mig själv. Jag tar fram boken, det konstiga är att det verkar handla om mig för det är en bild på mig på framsidan av boken. Jag gillar redan boken. När jag öpnar den första sidan i boken är det personbeskrivningar. Det handlar om en treårig tjej som heter Felicia och en mamma (alltså min mamma) som heter Malin och är 42 år gammal.

KAPITEL III HEMLIGHETEN AVSLÖJAS

Jag går och stänger av den tråkiga radion som står i den vita, stora bokhyllan med massor av böcker i. Jag tar en bok som står längst till vänster över den fula radion. Jag läser rubriken. Det står: Felicia den fina, klok, smart och väldigt begåvad. - Den läser jag, den verkar vara rolig. säger jag tyst för mig själv. Jag tar fram boken, det konstiga är att det verkar handla om mig för det är en bild på mig på framsidan av boken. Jag gillar redan boken. När jag öpnar den första sidan i boken är det personbeskrivningar. Det handlar om en treårig tjej som heter Felicia och en mamma (alltså min mamma) som heter Malin och är 42 år gammal.

Jag bläddrar till nästa uppslag och innan jag tänker på det ramlar det ut en liten ihopvikt lapp. Jag hinner inte se vad som står på lappen. Jag lägger ifrån mig boken på den vita, lurviga mattan och tar upp den lilla lappen. Jag viker upp den, ibland får jag ta bort några tejpbitar som sitter fasttejpade lite här och var på lappen. När jag vikt upp lappen och sett vad det står börjar jag gråta och skrika. Jag springer in till köket och sätter mig mittemot min mamma och säger: - Hur förklarar du det här mamma? Jag höll fram lappen och mamma förstod direkt vilken lapp jag pratade om. - Jo, det är så här att din pappa reste inte till Karibien för att vara på långsemester i åtta år, det är så att innan du föddes… JAG ORKAR INTE MER AV DINA LÖJLIGA HISTORIER! Jag går ifrån och klampar med fötterna som om det vore 20 elefanter inne i vårt hus, och jag gråter lika mycket som om Medelhavets vatten flugit hit till mig i den lilla staden Rävvik.

Jag springer upp på mitt rum och börjar städa. Om jag städar blir jag alltid lugn igen så jag tar fram dammsugaren, dammvippan och en dammtrasa så det går lättare att städa. Eftersom mamma vet att jag blir lugnare av att städa har hon gjort en städskrubb bredvid mitt rum. Så jag inte måste gå ner och hämta alla mina grejer. Min mamma vet också att hon inte ska komma upp och störa mig när jag städar för då blir jag ännu argare och ännu ledsnare än jag är från början. Innan jag börjar städa tar jag av mig min vita pyjamas och knöglar ner den i min låda med kläder, och tar sedan på mig en rosa klänning. Jag städar vidare och när jag ska damma min lampa som hänger på min vägg över min säng råkar jag lägga mig på min säng så att jag somnar. Jag sover, länge.

Jag springer upp på mitt rum och börjar städa. Om jag städar blir jag alltid lugn igen så jag tar fram dammsugaren, dammvippan och en dammtrasa så det går lättare att städa. Eftersom mamma vet att jag blir lugnare av att städa har hon gjort en städskrubb bredvid mitt rum. Så jag inte måste gå ner och hämta alla mina grejer. Min mamma vet också att hon inte ska komma upp och störa mig när jag städar för då blir jag ännu argare och ännu ledsnare än jag är från början. Innan jag börjar städa tar jag av mig min vita pyjamas och knöglar ner den i min låda med kläder, och tar sedan på mig en rosa klänning. Jag städar vidare och när jag ska damma min lampa som hänger på min vägg över min säng råkar jag lägga mig på min säng så att jag somnar. Jag sover, länge.

KAPITEL IV PÅVÄG TILL DÖDSRIKET

Jag vaknar av att min mamma snarkar. Hon kanske har somnat i soffan. Jag tittar på den svarta klockan som visar att klockan är halv tolv på dagen. Ikväll ska jag på övernattningen. Det är söndag och klockan sju ska jag vara i Svanberga skola.

Men nu när jag ska titta i min låda med kläder hittar jag inte den vita pyjamasen som jag hade haft på mig kvällen innan. Jag var säker på att jag hade lagt den överst. För jag minns att jag knöglde ner den i morse. Jag tittar utanför lådan, i sängen, under skrivbordet men kan inte hitta den. Jag blir galen! sa jag. Jag springer ner och tittar vid mina skor. För ibland knögglar jag ner den i den vänstra stövel som är mörklila. Men den ligger inte där heller.

Hjälp, jag måste packa, skriker jag! Jag kände stressen i mig och hoppar nästan ut ur sängen. Jag nästan springer och hämtar min väska och sedan håller jag min ryggsäck i min vänstra hand och packar i alla saker jag ska ha med mig med den högra. Jag packar min eltandborste, tandkräm, kam, två hårsnoddar, kläder till nästa dag, godis och läsk som jag hade köpt på ICA och lagt i min låda under mitt rosa skrivbord

Jag går in i kontoret som är lika litet som mitt rum, och där ser jag att min pyjamas ligger på den stora, oranga taklampan. Jag tar den och tänker länge på hur den kunnat ha hamnat där. Jag springer upp på mitt rum stoppar i pyjamasen i väskan, tittar på klockan och ser att den visar kvart i sju.