Arbete, fritid och skola
Då vi rör oss på andra hälften av 1800-talet finns mycket att beakta: urbanisering och industrialisering, det begynnande klassamhället, skolväsendet, nationalismen och mycket mer. Men genom ett förstoringsglas finns också det vanliga livet: det vardagliga arbetet, relationerna, sorg och glädje.
Bild:
Potatissättning på Hertonäs, ur Hertonäs gårds arkiv.
Potatissättning på Hertonäs, ur Hertonäs gårds arkiv.
Barnen på Hertonäs
Vad fanns det för barn på Hertonäs gård?
Förstås herrskapsfolkets döttrar och söner, men också barn till tjänstefolk och torpare. Deras föräldrar arbetade för gården och brukade jorden.
De flesta barn på den här tiden förväntades lära sig arbeta, och följde därför med sina föräldrar på arbete. De riktigt små barnen passades ofta av en äldre släkting eller storasyskon, men togs sedan med ut på åkern och i skog och mark.
Gränsen mellan lek och arbete var ofta inte skarp, men som lite äldre fick man ändå sysslor – precis som många har idag. Man kunde till exempel ha som uppgift att hämta in ved, ta upp vatten ur brunnen, passa sina syskon, plocka bort sten från åkern, eller se efter fåren.
De flesta barn på den här tiden förväntades lära sig arbeta, och följde därför med sina föräldrar på arbete. De riktigt små barnen passades ofta av en äldre släkting eller storasyskon, men togs sedan med ut på åkern och i skog och mark.
Gränsen mellan lek och arbete var ofta inte skarp, men som lite äldre fick man ändå sysslor – precis som många har idag. Man kunde till exempel ha som uppgift att hämta in ved, ta upp vatten ur brunnen, passa sina syskon, plocka bort sten från åkern, eller se efter fåren.
Bild:
Agnes Gripenberg, gift med Karl Bergbom, tillsammans med deras barn Ragnar och Märta. Ragnar och Märta var bland dem som donerade sina delar av gården till Svenska Odlingens vänner år 1919. Ur Hertonäs gårds arkiv.
Agnes Gripenberg, gift med Karl Bergbom, tillsammans med deras barn Ragnar och Märta. Ragnar och Märta var bland dem som donerade sina delar av gården till Svenska Odlingens vänner år 1919. Ur Hertonäs gårds arkiv.
Barn annanstans
Under 1800-talet växte befolkningen mycket snabbt. Många familjer flyttade till städerna för att hitta arbete. Precis som på landsbygden sågs ”hederligt” och hårt arbete som något nyttigt för barn och unga, där de lärde sig gott beteende och andra kunskaper.
1800-talets arbetsplatser var dock ofta slitsamma och till och med farliga. Industrier såsom sågverk, tobaksfabriker, glasblåserier och textilfabriker anställde ofta barn under denna tid. Man kunde
1800-talets arbetsplatser var dock ofta slitsamma och till och med farliga. Industrier såsom sågverk, tobaksfabriker, glasblåserier och textilfabriker anställde ofta barn under denna tid. Man kunde
dessutom få plats på kontor eller affärer som hjälpreda och springpojke eller -flicka. Vissa fick också arbete genom att passa barn för andra eller sälja saker på gatan. Barn som hade många syskon, fattiga föräldrar, eller bara en eller kanske inga föräldrar tvingades ofta arbeta för att familjen skulle klara sig. De gick ofta inte mycket i skolan.
Det fanns också arbetshus i städerna, där barn kunde tillbringa tid efter och före skolan – eftisverksamhet och hobbyer fanns inte, och föräldrar arbetade ofta och länge.
Det fanns också arbetshus i städerna, där barn kunde tillbringa tid efter och före skolan – eftisverksamhet och hobbyer fanns inte, och föräldrar arbetade ofta och länge.
Timiriasew Ivan, v. "Sähkösanomapoikia Hufvudstadsbladetin konttorin edustalla, Läntinen Heikinkatu 8 (nykyinen Mannerheimintie 4)". Helsingfors stadsmuseum.
Hägglund, E. Höbärgning. (1925-1930): SLS 865 B 292.
Skollov
Från första början var skolan tvungen att anpassa sig efter arbetet, vilket till och med in på 1900-talet ansågs vara viktigast. Barn fick ofta lov att vara borta från skolan eftersom de arbetade, på landsbygden var terminerna extra korta, och i städerna kunde man till exempel gå varannan dag i skola, varannan dag arbeta.
På sommaren var man ledig för att hjälpa till med jordbruket, en ledighet som blev vårt moderna sommarlov. På hösten fick man igen ledigt för att hjälpa till med skörden - vilket blev vårt höstlov.
På sommaren var man ledig för att hjälpa till med jordbruket, en ledighet som blev vårt moderna sommarlov. På hösten fick man igen ledigt för att hjälpa till med skörden - vilket blev vårt höstlov.
Loading...
Loading...
TennsoldaterLoading...
Två tennsoldater.
Populära leksaker under 1800-talet, och senare på 1900-talet blev designen ofta mer konstnärlig då de var mycket populära bland vuxna som samlingsobjekt.
Populära leksaker under 1800-talet, och senare på 1900-talet blev designen ofta mer konstnärlig då de var mycket populära bland vuxna som samlingsobjekt.
Loading...
KartongdjurLoading...
Tiger och björn i kartong. De kommer från en samling med olika djur, vars ben kan vikas så att de står upp.
Djurmotiv var populära bland barn, och dessutom var de viktiga i ett utbildande syfte. Exotiska djur som tigern fick man högst antagligen aldrig se i verkligheten.
Djurmotiv var populära bland barn, och dessutom var de viktiga i ett utbildande syfte. Exotiska djur som tigern fick man högst antagligen aldrig se i verkligheten.
Loading...
Loading...
Loading...
Båten ToivoLoading...
“Toivo” är ett mycket vanligt namn för båtar och fartyg. Denna leksak, som användes av de Bergbomska barnen Märta och Ragnar, föreställer troligen ångbåten “Toivo” som trafikerade mellan Jämsä och Lahtis under 1800-talet.
Loading...
BollarLoading...
Två bollar gjorda av läder. Bollspel har funnits i flera tusen år med flera olika variationer. Barn från fattigare familjer brukade också göra sina egna bollar under 1800-talet av bl.a. läder och näver. Man kunde då kasta boll eller leka olika bollekar, som t.ex. “pirr-boll”.
Loading...
Bild: Elever samlade framför skolan, som var Hertonäs gårds gamla huvudbyggnad. Ur Hertonäs gårds arkiv.
Folkskolan på Hertonäs gård
År 1882 grundades en folkskola i Hertonäs gårds gamla huvudbyggnad. Skoltiden var då fyra år lång, och det var inte obligatoriskt att gå i skola. Folkskolan var en skola som inte bara de bemedlade fick gå i, men alla som gick i skola måste ändå äga hela och prydliga kläder samt ha med sig egen lunchmat. Det var därför många barn som ändå inte hade råd att gå i skola.
På 1880-talet fanns det två sorters folkskola: högre folkskola och lägre folkskola. På Hertonäs gård fanns en högre folkskola. I skolan lärde sig barnen många saker - att läsa och skriva, att rita och sjunga, religion, matematik och gymnastik undervisades i alla skolor. De högre folkskolorna undervisade också i geografi och historia, geometri och naturkunskaper.
Läroböcker från 1800-talet: 1&8) "Zoologian alkeet". 2&6) 6) "Luwuunlasku- eli räkninki-kirja suomallaiselle talonpojaalle". 3) "Första Grunderna i Geografin". 4) "Geografiskt onomastikon". 5) "Pieni helmivyö". 7) "Tyttökoulujen kasvioppi".
År 1883 hade skolan 48 elever. 37 av dem var nya elever som utgjordes av 21 flickor och 16 pojkar. Av alla de nya barnen kom 11 från Hertonäs gård. De andra 26 barnen kom längre bort ifrån. Långa skolvägar var vanliga. Eleverna i skolan var barn till bland annat torpare, trädgårdsmästare, drängar och smeder. De hjälpte sina föräldrar på gården när de inte gick i skola.
Torparna brukade jorden, de sådde, skötte och skördade på åkrarna för att få mat. Trädgårdsmästarna tog hand om parkerna, de skötte om blomrabatter, träd och buskar. Drängarna hjälpte till med fysiskt arbete på gården. De skötte om hästar, hjälpte till med jordbruket eller andra sysslor. Smederna tillverkade främst föremål av järn. Därför kunde skolgången vara den lättaste biten av vardagen för barnen på gården.
Folkskolan på Hertonäs gård var tvåspråkig. De flesta barnen hade svenska som modersmål, men de finskspråkiga barnen fick också undervisning på sitt eget modersmål. Man tyckte att tvåspråkigheten var viktig då skolan öppnade. Därför gavs samma undervisning på två språk fastän förhållandena var dåliga. T. ex. fanns inte tillräckligt med skolmaterial och böcker. Skolhuset hade dessutom varit i dåligt skick i en längre tid, så 1898 flyttade skolan bort från gården och byggnaden revs.
Torparna brukade jorden, de sådde, skötte och skördade på åkrarna för att få mat. Trädgårdsmästarna tog hand om parkerna, de skötte om blomrabatter, träd och buskar. Drängarna hjälpte till med fysiskt arbete på gården. De skötte om hästar, hjälpte till med jordbruket eller andra sysslor. Smederna tillverkade främst föremål av järn. Därför kunde skolgången vara den lättaste biten av vardagen för barnen på gården.
Folkskolan på Hertonäs gård var tvåspråkig. De flesta barnen hade svenska som modersmål, men de finskspråkiga barnen fick också undervisning på sitt eget modersmål. Man tyckte att tvåspråkigheten var viktig då skolan öppnade. Därför gavs samma undervisning på två språk fastän förhållandena var dåliga. T. ex. fanns inte tillräckligt med skolmaterial och böcker. Skolhuset hade dessutom varit i dåligt skick i en längre tid, så 1898 flyttade skolan bort från gården och byggnaden revs.
Bilder (från höger): 1. "Folkskolan" av Magnus Enckell (1899), Finlands Nationalgalleri. 2. "Kiertokoulu" av Eero Järnefelt, Finlands Nationalgalleri. 3. Kyrkoby egentliga folkskola eli Helsingin pitäjän kirkonkylän ruotsinkielinen kansakoulu. Vanda stadsmuseum.
Penal av trä
En mycket färggrann och detaljerad penal gjort av trä. Penalen har ett lock som man drar i. Den har inte använts på åratal.
Bläckhorn och -penna
Bläckpennor har använts i över 1000 år. Här är en bläckpenna i stål, som var vanliga under 1800-talet (tidigare var bläckpennor gjorda av fågelfjädrar). Bläckhorn var till för att bevara bläcket. Bläckpennor ersattes gradvis med blyertspennor på 1950-talet.
Schackpjäser
Schack var ett vanligt sällskapsspel bland barn och vuxna under slutet av 1800-talet. På Hertonäs gård finns flera schackpjäser av olika set samt ett spelbord bevarat. Det är 32 pjäser i ett sammetsetui, som tillhört hovrättsrådet Jörgensen. Pjäserna hör ihop med schackbordet där gästboken ligger idag. De donerades till museet år 1936.
De som syns här på bild finns i museets 1:a våning. I vitrinen på andra våningen finns två ensamma pjäser av trä, vars bräda saknas.
De som syns här på bild finns i museets 1:a våning. I vitrinen på andra våningen finns två ensamma pjäser av trä, vars bräda saknas.